– Det är ett stort första steg mot att kunna föda upp stora mängder sjögurkor för att sätta ut dem i havet och stärka upp populationer som av olika anledningar har minskat, säger Ellen Schagerström marinbiolog, vid institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet.

Hon forskar vid Kristineberg marina forskningsstation och förra året lyckades hon få röda signalgurkor att föröka sig i fångenskap för första gången i Sverige. I år klarade sig dessutom två sjögurkslarver genom alla tre larvstadierna och utvecklades till juveniler, alltså unga sjögurkor.

– Förra året fokuserade vi på det första larvstadiet och undersökte vad de åt och hur mycket de åt. När vi knäckte den biten kunde vi i år optimera det stadiet och då tog de sig hela vägen till juveniler.

Världsunik framgång

En av de juvenila röda signalsjögurkorna. Foto: Ellen Schagerström
En av de juvenila röda signalsjögurkorna.
Foto: Ellen Schagerström

Det är världsunikt att en juvenil röd signalsjögurka fötts upp i laboratoriemiljö. Ellen Schagerström lyckades tack vare råd från andra forskare inom fältet och genom att anpassa befintlig kunskap.

– Jag har utgått ifrån protokoll för andra arter och försökt anpassa det eftersom det här är en kallvattensart. Många av de arter av sjögurka som odlas är tropiska eller mer tempererade arter.

Sjögurkorna har odlats i ett så kallat termokonstantrum på forskningsstationen. I rummet kan hygienen noggrant kontrolleras och temperaturen på vattnet kan ställas in.

– Konstant temperatur har varit en av de viktigaste faktorerna. En sådan här plats krävs, det här är inget du kan göra hemma i köket.

Även forskningsstationens långa historia av forskning kom till användning. 

– Jag hittade ett fantastiskt verk i stationens bibliotek från tidigt 1900-tal av Dr. Theo Mortenssen i Köpenhamn, en sammanställning av tagghudingslarver från Plankton-Expedition der Humboldt-Stiftung 1889. Där finns mycket detaljerade bilder på hur juvenilerna av en liknande art ser ut. Alla sådana pusselbitar hjälper.

En chans att återställa beståndet

Det långsiktiga målet för forskningen är att kunna föda upp sjögurkor för att sedan sätta ut dem för att rädda beståndet i till exempel Gullmarsfjorden. Sjögurkorna är känsliga för bottentrålning vilket tidigare förekom i Gullmarsfjorden, inte minst av forskare vid fältstationerna runt fjorden.

– Det finns dokumenterat att man fått upp mycket sjögurka i tråldrag tidigare, men det har blivit mindre och mindre vanligt, och nu är det väldigt sällsynt. Även yrkesfiskare som förr ofta fick sjögurkor i kräftburar ser dem sällan idag. Det är oroväckande, säger Ellen Schagerström.

För att sjögurkor ska kunna föröka sig krävs en stor population.

– Vid reproduktion samlas sjögurkor i grupper och släpper ut sina könsceller i havet. Men i vattnet så späds cellerna ut. De måste vara många för att det ska bli någon befruktning. Vi vet inte vilket antal, men sannolikt fler än vad det nu finns i Gullmarsfjorden.

Även ett befruktat ägg har låg chans att gå igenom alla utvecklingsstadier och till slut bli en fullvuxen sjögurka.

–  De har en naturlig överlevnad på under en procent i laboratoriemiljö. Och det är utan att någon försöker äta upp dem. Är det något som garanterat händer i havet, så är det att någon försöker äta upp dig.

Nyckel i hållbar odling av sjömat

Sjögurkorna lever på havsbotten och äter avfall från fiskar, musslor och bitar från döda alger som sjunker till botten. Det gör dem också värdefulla att använda i odlingar av till exempel fisk, alger eller ostron inom cirkulärt vattenbruk.

–  Om du har sjögurkor under en odling av alger och ostron så får du mer sjögurka istället för en massa avfall. Det blir bättre, hållbart och det blir ingen negativ belastning på miljön.

Det finns en missuppfattning om att odlad mat alltid har en negativ påverkan på miljön, så måste det inte vara menar Ellen Schagerström.

–  Det beror på hur man odlar. Inom det nationella centrumet för marin vattenbruksforskning SWEMARC jobbar vi jättehårt för att hitta metoderna som gör att odlad sjömat kommer vara det bästa att äta ur hållbarhetssynpunkt.

För den som använder sjögurkor i sin odling finns ytterligare en fördel. Sjögurkor anses som en delikatess i många delar av Asien och snittpriset för ett kilo torkad röd signalgurka ligger på runt 3500 kr.

–  Som odlare får du någon som städar åt dig som du sedan kan sälja som en lyxprodukt till ett högt pris. Då gör det inte så mycket att den tar lång tid på sig att växa.

Hur snabbt de röda signalsjögurkorna växer, när de blir könsmogna och hur länge de lever är fortfarande okänt. Genom att följa de två juvenilerna hoppas Ellen Schagerström få svar på det.

–  Nu är vi ute på okänd mark igen. Nu när vi har juveniler är nästa steg att ta reda på hur de växer och hur mycket avfall de kan ta reda på.

Uppfödningen av sjögurkorna är en del i SWEMARC-projektet Cirkulär som finansieras av Jordbruksverket.